fbpx

Anknytningsdans #blogg100

I boken Våga ta plats i ditt barns liv beskriver Gordon Neufeld fyra stadier i vad han kallar för anknytningsdansen.
Bild1Närma sig barnet på ett positivt sätt. Det handlar om att fånga barnets blick, locka fram ett leende och om möjligt också en nickning. När barnen är små går detta ganska automatiskt men ju äldre de blir desto mer närmar vi oss barnen främst när de gjort något fel. Även när vi har anledning att vaka över vårt barns säkerhet och välbefinnande behöver vi kommunicera på ett positivt sätt för att bevara relationen. När vi har varit skilda från våra barn är denna återföringsdans extra viktig. (Alltid när jag hämtar B på förskolan brukar jag ta ögonkontakt och sträcka ut mina armar och säga: Vad glad jag är att se dig.) Neufeld skriver också om betydelsen av att knyta an även efter att natten skilt oss åt. (Vi gör det genom vår magiska stund.) Vi kan göra detta under dagen också genom att sätta oss bredvid i soffan och intressera oss för det barnet ser på och så vidare. Att föra barnet till sig är något som även pedagoger behöver göra.
Nästa steg är att Ge barnet något att hålla fast vid. När de är små är det ett finger vi erbjuder i deras hand och de omsluter fingret. När det blir äldre handlar det om att mer bildligt ge dem något att hålla fast vid. Vår uppmärksamhet, intresse och ömhetsbetygelse. Den mest värdefulla gåvan är att få ett barn att känna sig välkommen att existera i vår närhet precis som hon/han är. Att vi visar glädje över det faktum att hon/han finns. Att använda separation som bestraffning är inte att rekommendera. Då barnet upplever att det är välkommen att existera i vår närhet enbart om det lever upp till våra normer och förväntningar-att vår relation är villkorad. Neufeld tar också upp om beröm och att det inte är något som för barnen till oss. Beröm avser ofta någon form av prestation från barnets sida och är därmed varken en gåva eller något som ges spontant. Han menar inte att vi aldrig ska berömma barn men att vi ska se upp så att inte berömmandet drivs för långt och se upp så att inte barnets motivation inte enbart kommer att styras av andras uppskattning och gillande. Grunden till genuin självkänsla hos barnet är upplevelsen att föräldrarna älskar, accepterar och uppskattar barnet precis som hon/han är.
Bejaka beroendet innebär att vi visar våra barn att vi finns för dem. Att uppmuntra barnet att förlita sig på att det kan lita på oss, räkna med oss, ty sig till oss och bli omhändertagen av oss. Här kan strävan efter att barnet ska bli självständig ställa till det. När vi försöker pressa barn att hantera separation innan de är redo för det. Det kan gälla vid läggdags eller när vi vistas utanför hemmet. Oavsett kan det innebära att vi skapar panik och en förstärkt, inte försvagad, impuls att klamra sig fast.
Agera som barnets orienteringspunkt. Att hjälpa barnet att orientera sig. När vi talar om vilka de har omkring sig, hjälper dem att bekanta sig med omvärlden, beskriver vad som kommer att hända och förklara vad saker och ting betyder. (Jag tänker på de samtal som våra barn har med oss om allt mellan himmel och jord. De vill gärna veta vad vi tycker och att vi är intresserade av vad de tycker)
Det här var en liten sammanfattning av det som Neufeld skrivit om. Jag rekommenderar dig att läsa boken.
#blogg100

0 reaktioner på ”Anknytningsdans #blogg100”

  1. Pingback: Tro alltid barnet om gott! del 1#blogg100 | Maria Kleins blogg

  2. Pingback: Vad göra vid frustrationsutbrott? | Maria Kleins blogg

  3. Pingback: Om du inte kommer nu så lämnar jag dig! | Maria Kleins blogg

  4. Pingback: Familjetid, grunden till en harmonisk familj | Maria Kleins blogg

  5. Pingback: Låt barn vinna för att skapa självförtroende!? | Maria Kleins blogg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.