Att fylla behov istället för belöningar och bestraffningar

Men vad ska jag göra om jag inte ska belöna och bestraffa? Den frågan får jag ofta och jag upplever att det kan vara svårt att på ett enkelt sätt svara på den frågan därför var det extra roligt att läsa min sons svar på en fråga på hans facebookssida om min artikel om belöningssystem i Skolfamiljen. (Självklart har jag frågat honom om jag fick kopiera hans svar.)
Svaret på hur man kan göra utan att använda belöningar och bestraffningar är ju inte helt enkelt eftersom jag inte förespråkar några enkla metoder som fungerar i alla sammanhang. Det förhållningssätt som jag vill förmedla handlar om ömsesidig respekt. Att bygga relationer som håller livet ut tar tid, hela ens livstid. De kurser jag håller i startar en process som sedan behöver underhållas. Därför brukar jag rekommendera att båda föräldrarna går kursen så att de sedan kan utvecklas tillsammans.
Varför är alternativet till belöningar och bestraffningar mer komplicerat än att det går att svara på ett enkelt sätt. Jo, för det handlar om att lära känna både mig själv och mitt barn. Jag behöver vara ärlig med vem jag är, vad jag känner, vad jag har för behov, vilka önskningar jag har, vilka drömmar jag har samtidigt som jag behöver vara intresserad av vem barnet är, vad det känner, vad det har för behov, vilka önskningar det har och vilka drömmar det har.
Jag tycker att min son fick fram båda sidorna i sitt svar. Betydelsen av att berätta vem jag är och vad jag vill samtidigt som det är så otroligt viktigt att vi som föräldrar försöker se förbi beteendet och se behovet bakom.

“Jag-budskap” är ett knep som jag vet att min mamma har kört med. “Jag skulle vilja bli klar med det här så att vi kan mysa i soffan sen, kan du hjälpa mig?” eller “jag tycker inte att det är trevligt när du slår din lillebror och han ser inte heller ut att tycka om det.”
 
Denna öppenhet, ärlighet och tydlighet är ett bra första steg, men det räcker inte alltid hela vägen.
 
Viktigt är också att se att beteenden ofta är medel för att uppnå ett mål. Barnet kanske är för hungrigt, trött eller leksuget för att städa just nu. Eller så är barnets enda sätt att få uppmärksamhet från sin förälder (som kanske är klistrad vid sin telefon, TV eller annat) att retas med sin lillebror. Att hitta och hjälpa till att uppfylla dessa behov kan skapa en mycket mer givande relation än vad belöningar och bestraffningar någonsin kan göra.

Det var några år sedan vår son bodde hemma och var ett barn i vår familj så vårt förhållningssätt har utvecklats lite sedan dess. Vi har i högre grad insett att allt vi människor gör, gör vi för att försöka tillgodose våra behov, så bakom varje beteende döljer sig ett behov och våra känslor berättar något för oss om våra behov. Så numera är jag och Peter bättre på att uttrycka våra egna behov och inte bara vad vi vill och att tillsammans försöka tillgodose både våra och barnens behov i större utsträckning, även om vi inte alltid gör det på det sätt vi skulle önska att vi gjorde det. Det är väl det som är så härligt med utveckling-att man hela tiden utvecklas.
När det gäller belöningar, bestraffningar och behov så upplever jag att det finns en stor risk att vi missar att tillgodose det grundläggande behoven när vi väljer att belöna och bestraffa. Vi kan få barnet att sluta tex slå genom att tex sätta barnet i time-out, men det betyder inte att det som gjorde att barnet slog har försvunnit. Barnet har bara lärt sig att inte uttrycka det när vi ser på.
Vill du inspireras i ditt föräldraskap eller i din roll som pedagog? Jag föreläser och håller i kurser och studiedagar för privatpersoner, skolor och olika organisationer. Jag anordnar också kurser i Stockholm vid intresse. info@mariaklein.se
#blogg100