Att se behoven bakom beteendet #blogg100

Att ersätta “brandsläckning” i form av tillsägelser, tjat, hot, mutor, belöningar och befallningar med att förebygga bränder genom att vara “behovsdetektiv” kan berika våra relationer så otroligt mycket. Vi lär känna varandra på djupet. Det kräver en hel del av oss föräldrar här och nu eftersom vi behöver stanna upp och utforska men när jag tänker på hur mycket det kan berika mina relationer i familjen men också min relation med mig själv då är det värt allt.
I går publicerade jag inlägget Att fylla behov istället för belöningar och bestraffningar och fick en kommentar från Ida, en tidigare deltagare i min kurs. Kommentaren fick mig att känna glädje över att mitt behov av Att bidra (genom att starta en process) blev tillgodosett men framförallt kände jag mig hedrad över att ha fått omge mig av så otroligt kärleksfulla föräldrar under mina år som familjecoach.
Det är så lätt att vi tycker att barn borde veta hur de ska göra när de vill något men så enkelt är det ju inte. När de har ett behov att tillgodose finns det flera olika sätt, strategier,  att tillgodose det på. Ibland är de strategier som barnet väljer de vi minst av allt skulle vilja att de valde. Jag kommer att skriva mer om det här senare men jag vill redan nu skriva att jag tror inte att barnen medvetet väljer att tex slår sitt syskon. Jag tror att de många gånger handlar omedvetet därför att de inte har mognad ännu att välja. Nu till den kommentar, angående inlägget om att fylla behov, som fick mig att bli rörd på morgonen.

Åh, vi försöker lära oss att tänka på det sättet. Vår 2-åring tycker det är jobbigt när jag ammar lillasyster och då händer det att han försöker slå henne, eller bitas. Ibland är det svårt att ha tålamod och självbehärskning i de situationerna men jag försöker verkligen att tänka på vad som ligger bakom beteendet. Jag ber honom berätta vad han vill istället för att slåss, och oftast vill han också vara i min famn. Men jag har ju bara en famn, så det kan vara svårt att ha dem båda i famnen samtidigt. Därför har jag har börjat med jag berättar för storebror att bebisen börjar bli hungrig och snart ska amma, och frågar om han vill vara i famnen en stund först. Det vill han oftast, och efter fem-tio sekunder är han nöjd och säger “nu är det bebisens tur” och leker vidare.

Tänk vad detta förhållningssätt berikar både förälder och barn. De bygger och stärker sin relation istället för att det skapas avstånd när barnets behov av närhet och kontakt leder till utskällning och avvisning. Att tro barnet om gott! är så otroligt viktigt för att nå hit. Utgå ifrån att barnet gör vad det kan för att tillgodose ett behov och att vi kan behöva hjälpa dem att hitta en strategi som tillgodoser det behovet.
Ida skriver att de försöker lära sig att tänka på det sättet. Jag vill säga att de redan är där. Den här familjen tänker på det sättet och det kommer att berika alla i den familjen men också alla som får möta dessa människor ute i förskolor, skolor, arbetsplatser och så vidare.
Jag har självklart frågat Ida om det var okej att skriva om detta i dagens inlägg. Tack Ida!
Vill du inspireras i ditt föräldraskap eller i din roll som pedagog? Jag föreläser och håller i kurser och studiedagar för privatpersoner, skolor och olika organisationer. Jag anordnar också kurser i Stockholm vid intresse. info@mariaklein.se
#blogg100