Barnet är viktigare än det han/hon gjort! #blogg100

“Älska mig mest när jag förtjänar det minst för det är då jag behöver dig mest” Men det är ju så svårt, när jag är som mest arg kommer ju allt på en och samma gång. Ja, det är svårt och ja, det är otroligt viktigt att vi ändå försöker.
När vi är arga för att barnet har gjort något som bryter mot våra värderingar, när de har gått över gränsen, när de känns som om de vet exakt vilken knapp de ska trycka på. Att då prioritera relationen är en stor utmaningen men otroligt betydelsefull. Det är just vid dessa tillfällen som vi behöver visa med ord och handling att barnet är viktigare för oss än det hon/han gjort. Att vår relation betyder mer än uppförande och prestation. Fokus behöver vara på att trygga relationen för att sedan hantera beteendet.
När vi visar vårt barn att vi håller fast i dem när de behöver oss som allra mest ökar chansen att barnet väljer att hålla fast vid oss när det behövs. Vi behöver visa barnet att vi sätter högt värde på vår samhörighet, att den här relationen är solid. Om vi väljer att vara arga och förbannade och i det tillståndet försöker lära vårt barn en läxa då får vi barnet att känna att relationen är i fara.
Men kan inte barnet tolka det som om vi som föräldrar accepterar dåligt uppförande?
Jag tror att barnet för det mesta vet vad som förväntas av dem men att de ibland saknar förmågan eller viljan att leva upp till det. Den bristande förmågan är oftast en fråga om mognad medan bristande vilja oftast har med anknytningen att göra. Barnet är mer osäker på barnets eget värde och betydelse för föräldern än vilka värderingar och normer som gäller.
När vi visar barnet att det är viktigare än deras beteende bekräftar vi dem på djupast möjliga plan.
Det finns enligt Neufeld sex olika sätt att knyta an till andra och vart och ett gör det lättare att förklara barns beteende och också vårt eget.
Sinnena: Barnet behöver kunna uppfatta den person som han knyter an till, vilket kan ske via lukten, synen, hörseln eller känseln. Barnet gör allt han kan för att bevara kontakten.
Likhet: Det andra sättet att knyta an visar sig oftast i koltåldern. Barnet vill vara som de hon  upplever sig stå närmast. Här kan man också se tecken på identifikation. Det kan vara en förälder, en idol, en hjälte eller till och med det egna arbetet.
Tillhörighet och lojalitet: Uppträder också i koltåldern. Det lilla barnet gör anspråk på den eller det hon/han knyter an till. Det kan vara mamma, pappa, nallen, kompis eller liknande.  I tillhörighetens spår följer lojaliteten.
Signifikans: Att betyda något för någon. Att vara andra till lags och bli omtyckt. Om den person man vill betyda något för inte känner samma ska blir man sårad.
Känslor: Att söka närhet genom känslor av värme, kärlek och tillgivenhet. Här handlar det om att ge sitt hjärta till någon och riskera att få det krossat. Om man tidigt har blivit avvisade eller övergiven finns en risk att man inte utvecklar förmågan att öppna och blotta sig känslomässigt. Man kan välja att förlita sig på anknytningssätt som gör dem mindre sårbara.
Vara sedd: Detta brukar normalt visa sig när barnet börjar skolan. Att vara nära andra innebär att vara sedd av dem. Skillnaden mellan att “vara sedd” och att knyta an via sinnena är att upplevelsen av att synas och höras nu är psykologisk istället för renodlat fysisk.Här delar man hemligheter med den man knyter an med. Den här sortens intimitet hör till den mest sällsynta av alla eftersom den innebär en stor risk men ingen form av närhet kan överträffa upplevelsen att bli sedd och ändå känna sig uppskattad, accepterad, välkommen och uppmuntrad att finnas till.
Det jag har skrivit ovan är till stora delar hämtat från Neufelds bok som jag varmt kan rekommendera. Jag har lånat den på biblioteket men kommer att köpa en att ha i bokhyllan.
Att vara sårbara inför varandra och älska varandra för den vi är. Tänk om vi kan ge varandra det här. Försök att hitta stunder under dagen eller kanske när ni nattar ert barn där ni får en kontakt som ni kan ha med er resten av livet. Oavsett vad som kommer upp under era samtal så känner sig barnet älskad ovillkorligt. Jag har något att ta med mig av det jag har skrivit. Jag ska ägna mina barn en extra stund i slutet av dagen, precis innan de ska somna. I dagsläget är det barnens pappa som nattar våra skolbarn och jag nattar den yngsta, de gånger han inte nattar sig själv. Han är för härlig. Han kommer och säger: Nu är jag trött, jag behöver borsta mina tänder. När det är gjort, går han och lägger sig själv.
#blogg100