Det är kört! Min usla självkänsla kommer att smitta mitt barn

“Jag har usel självkänsla och jag har hört att man inte kan ge något man själv inte har. Betyder det att mitt barn aldrig kommer att få någon god självkänsla? Vad ska jag göra? är det kört?”
Jag kan berätta att jag inte hade så god självkänsla när jag hade mina två första barn men jag har upplevt att de hade god självkänsla som barn och vuxna. Allt beror väl på hur man ser på det hela. Om vi utgår ifrån Petras beskrivning av självkänsla i boken Med känsla för barns självkänsla. Att självkänslan rymmer medvetenheten om mig själv, om mina förmågor, mina tankar, mina känslor, mina behov, min lust och längtan. Den medvetenheten tror jag många gånger barn har i grunden och precis som Petra brukar skriva så behöver vi inte stärka barnet, de behöver inte fixas. Den andra dimensionen som Petra skriver om är att acceptera det jag känner till om mig själv. Att jag duger med alla mina tankar, känslor och behov. Med all min lust och längtan. Med alla mina styrkor men också mina svagheter.
Jag tänker att vi har en stor betydelse som barnets närmaste omgivning. Om vi väljer att se, höra, bekräfta, respektera och ta barnet på allvar då tror jag att vi skapar en miljö där självkänslan frodas. (Jag menar inte att barnet alltid ska få de det vill utan att det ska få tycka det den vill.)
Jag tänker att jag kan lyssna och vara intresserad av en annan människa utan att jag själv har en god självkänsla men jag tror också att det är viktigt att vi mer och mer tränar på att lyssna på oss själva och ge näring till vår egen självkänsla. Att vi lär känna oss själva på djupet. Att vi lyssnar på vad vi själva tycker, tänker, känner, behöver och önskar. Att vi fokuserar på att lyssna på våra känslor och ta reda på vilket behov det är vi behöver tillgodose i högre grad. Att vi tar ansvar för de val vi gör och de konsekvenser som dessa val får. Att vi slutar skylla våra känslor på andra och vågar se vad som döljer sig bakom våra känslor, vilket behov som vi behöver ta ansvar för att tillgodose. Förutom att vi själva lär känna oss själva bättre behöver vi förmedla till vår omgivning vem vi är och vad vi tycker, tänker, känner, behöver och önskar. Vilka drömmar vi har. Att fokusera på våra behov och i högre grad ta dessa behov på allvar och ta ansvar för att de blir mer tillgodosedda tror jag stärker vår egen självkänsla.
Jag tror det är viktigt att tex låta barn få vara ledsna när det inte går som de har tänkt sig. Att vi inte behöver fixa så att de blir glada igen utan att de faktiskt kommer att klara av att hantera sin frustration när vi finns där för dem och bekräftar. Det är rätt skönt för barn och vuxna att få känna och uttrycka alla känslor även de som är lite jobbiga. Läs gärna punkt tre i mitt inlägg om “Att tro barnet om gott” del 1.
Så även om vi själva har låg självkänsla kan vi visa intresse och nyfikenhet för våra barn och på det sättet känner de sig värdefulla och deras självkänsla blir bekräftad och får näring. Sedan är det naturligtvis viktigt att vi är närvarande och autentiska och låter våra barn lära känna oss och tänker på vår egen självkänsla. så det kan du läsa om i mina tidigare inlägg.
#blogg100