fbpx

Mammas kroppspråk säger "jag älskar inte dig".

Petras inlägg fick mig att minnas vad min treåring sa till mig.
När jag väntade barn för första gången för snart 21 år sedan då läste jag alla böcker jag kom åt om förlossning och barnvård. Minns än i dag hur jag försökte styra Simon för att passa schemat som fanns i boken Barn, de första fem åren. Han sov inte alls trots att jag lindade honom precis som det stod i boken. Provade femminutersmetoden i sådär en två minuter och sedan några andra metoder innan jag gav upp. Det blev som det blev. När han var närmare 3 började jag söka andra böcker. Ditt kompetenta barn hamnade i min hand och likaså Växa med ansvar. Med de böckerna började den stora förändringen. Jag och Peter bestämde oss för att aldrig säga NU VAR DU DUM eller andra typer av stämplingar utan att fokusera på att beskriva handlingen istället.
Vi ville att barnen skulle känna att vi älskade dem oavsett vad de gjorde. Ovillkorlig kärlek helt enkelt.
När G var tre år och låg i min famn så sa jag:
Å vad jag älskar dig G.
Han tittade på mig och sa: När jag inte är dum.
Trots att jag aldrig sagt att han är dum när han bet, slog och puttade MN så hade han ändå tolkat att jag inte älskade honom vid dessa tillfällen. Då förstod jag inte hur det kom sig att han upplevde detta utan bedyrade bara att jag faktiskt älskade honom även när han gjorde mindre bra saker. Under en lång tid framöver var jag extra tydlig med att säga jag älskar dig när du … jag älskar dig när du … Att tydlig beskriva att det var handlingarna som jag blev frustrerad över och inte hans person.
Nu är jag övertygad om att jag förstår vad han menade. Alla vet vi ju egentligen att kroppsspråk är mycket viktigare än vilka ord vi använder. Att jag rynkade pannan och tittade besviket/frustrerat/argt/ledset på honom skickade naturligtvis signalen att jag inte älskade honom i den situationen. Hur solklart som helst när jag nu väljer att tänka tillbaka på hur det var.
Jag behöver bli ännu tydligare på att förmedla till mina barn att min kärlek till dem är ovillkorlig. Att jag älskar dem även när jag blir arg, ledsen osv. Då menar jag inte att jag ska säga Jag älskar dig mitt i konflikten utan att jag ska komma ihåg att påminna dem om min ovillkorliga kärlek så ofta jag bara kan. Detsamma ska jag göra till mig själv och till min man. Vi behöver också påminnas om att den kärlek vi känner är inte begränsande utan oändlig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.