Min mormor-min vän

När jag tänker tillbaka på min barndom finns det några människor som dyker upp i mitt minne. Min mormor, morfar och morbror är några av dem. Min morfar var en person jag såg upp till och hade som brevvän. Han kunde mycket om naturen och var en fantastisk snickare som skapade stugor men också konstverk. Min morbror var en person som kunde allt och gillade att utmana mig och mina kusiner. Vi lärde oss väldigt mycket av morbror Roger. Han som lärde sig engelska genom att se på TV och var en av de första jag kände som skaffade en dator och bemästrade den. Han är också en fena på bilar. Och han lärde oss köra skoter och vi fick tolka på skidor efter skotern. Ett år tolkade jag tiotal mil. Jag lärde mig spela badminton, spela luffarschack och skjuta med luftgevär.

Min mormor var en unik kvinna. Hon visste vad hon tyckte och valde också att säga vad hon tyckte. Förutom när det gäller relationer i släkten där hon ibland valde att medla och skapa harmoni även om hon nog hade velat ryta ifrån.

Jag reste ofta till min mormor, morfar och morbror när jag var barn. Antingen med familjen eller så satte jag mig ensam på bussen och åkte de 25 milen på loven. Min mormor brukade komma och möta mig vid busshållplatsen. Vi ville ju överraska morfar och morbror med min ankomst. Jag minns hur hon på vintern brukade komma med sparken. Hon skulle absolut skjutsa mig på den även om jag var tonåring och hon var i 70 års åldern. Ibland lyckades jag övertala henne om att sitta men det gick hon bara med på om det var nedförsbacke. När jag hälsade på brukade mormor vilja att jag tvättade hennes rygg. Hon ställde sig med ryggen mot handfatet och sedan skrubbade jag hennes rygg. Jag brukade också få fläta hennes hår och sätta upp den i en knut. Men hon ville själv tvinna hår runt slutet av flätan innan knuten gjordes. Så var det. Jag älskade min mormor och minns hur obehagligt jag tyckte det var när min kusin hamnade i åldern att hon blev lite spydig och sa sårande saker till mormor. Det gjorde ont i hjärtat. Tur att den tiden var begränsad. Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade att umgås med mormor och när jag vaknade på morgonen visste jag att hon fanns nere i köket och jag kunde få en liten stund med henne själv. Jag smög ner för trappen för att inte väcka någon. En morgon när jag var yngre tyckte mormor att jag skulle gå och lägga mig igen för att klockan var för lite. Jag gick skamset upp för trappen och när mamma väl vaknade sa jag: “Jag hade tänkt åka hit fler gånger men här ska man bara ligga och ligga och ligga”. Det här blev en anekdot som följde mig länge och mormor skickade aldrig upp mig någon fler gång på morgonen.

När jag tänker tillbaka inser jag att mormor var en av mina bästa vänner. Hon var en av de som alltid mötte mig och såg mig för den jag var. Vi hade en fin ömsesidig relation. Jag till och med minns den gången jag inte var ärlig med henne. Den gången jag inte svarade sant på hennes fråga. Vi stod nere vid vägen och väntade på den familjen som jag skulle åka hem till Umeå med. Plötsligt frågade mormor om jag hade fått min första mens. Jag hade fått den för flera år sedan men tyckte det var lite pinsamt att prata om. Jag sa nej. Hon berättade då att hon själv fick den sent så jag skulle inte oroa mig. Den kommer när den kommer.

När min mormor bröt armen och hamnade på sjukhus i Lycksele tog jag ledigt från skolan och åkte dit. Hon hade inte fått tvätta sitt hår så jag hjälpte henne med det. Hon berättade att de hade sagt att hon kunde tvätta sitt hår själv, hon hade ju en arm som var hel. Hon fick inte heller röka eftersom de sagt att de inte tillhandahöll gaskammare. Min mormor ville hem till tryggheten. Jag gick till personal och ville veta när hon skulle kunna få komma hem. Där och då berättade de för mig (ca 16 år) att min mormor hade cancer. Jag blev chockad och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ringde till mamma och morbror. De kontaktade sjukhuset som sa att de aldrig sagt att mormor hade cancer. Jag insåg senare att mormor nog sagt att hon inte ville att någon skulle veta. Jag vet ju att hon brukade åka till Umeå och få någon behandling för hudförändringar.

Jag åkte buss själv till mormor redan som 12 åring och fortsatte med det tills mormor dog när jag var 17. Jag minns de två sista besöken hos mormor. Det var alltid svårt att skiljas åt och vi brukade utbyta några sista ord i hallen innan morfar eller morbror skjutsade mig till bussen. Näst sista gången uttryckte hon att hon hade det lite knepigt i livet. Sista gången vi sågs skojade jag när hon sa “vi ses”. Jag sa att jag skulle komma igen först om ett år. Då svarade hon allvarligt att “Det blir inget nästa år”. “Det är klart att det blir” svarade jag och jag kommer innan dess. Det blev inte ens någon nästa gång. Någon vecka senare dog min mormor. Helt plötsligt för oss men någonstans tror jag att hon visste. Det var därför hon sa att det inte skulle bli något året därpå.

Jag är rätt lik min mormor. Jag tar gärna på mig rollen av att medla och se till att relationer ska vara så bra som möjligt. Jag gillar harmoni. Samtidigt som jag lite ologiskt inte är rädd för konflikter.

När det gäller barn och deras välmående bryr jag mig inte om att vara till lags. Det är okej om människor tycker att jag är galen. Om jag får välja mellan att tyst se på när barn inte får den respekt de förtjänar eller att vara barnens röst så väljer jag att vara barnens röst. Jag förstår att barnen inte alltid kan förstå att jag gör det jag gör för deras skull när de från vuxna får höra att jag är galen. Jag bjuder på det.

Min mormor hejar ändå på mig.

Har du någon värdefull vuxen som du tänker på när du läser min text?

Jag föreläser på följande orter under hösten 2020:

  • Lund den 21 september
  • Ystad den 22 september
  • Växjö den 23 september
  • Karlskrona den 24 september
  • Helsingborg den 5 oktober
  • Halmstad den 6 oktober
  • Varberg den 7 oktober
  • Göteborg den 8 oktober
  • Stockholm den 20 oktober
  • Kalmar den 21 oktober
  • Uppsala den 22 oktober
  • Skövde 2 november
  • Jönköping 3 november
  • Linköping 4 november
  • Norrköping 5 november
  • Falun 16 november
  • Eskilstuna 17 november
  • Västerås 18 november

Självklart följer jag Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Förutom mina föreläsningar kan jag erbjuda dig följande:

  • Samtal, ca en timme långa, som under Coronakrisen går att boka med varierad taxa beroende på dina ekonomiska förutsättningar. Från 350 kr till 1000 kr. Tider finns på dag-, kväll och helg. Meddela ditt önskemål om tid via info@mariaklein.se
  • Bok, “Se och bli sedd: ömsesidig respekt i mötet med barn, som finns på Bokus, Adlibris samt via min hemsida. 
  • Minikurs, som är gratis. Du får åtta avsnitt med en veckas mellanrum. Minikursen anmäler du dig till här.

Du får gärna dela inlägget med dina vänner. Du kan också följa mig på Facebook.com/Familjecoachen. Hoppas att vi snart ses!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.