Att se behoven bakom beteendet #blogg100

Bild1Att ersätta “brandsläckning” i form av tillsägelser, tjat, hot, mutor, belöningar och befallningar med att förebygga bränder genom att vara “behovsdetektiv” kan berika våra relationer så otroligt mycket. Vi lär känna varandra på djupet. Det kräver en hel del av oss föräldrar här och nu eftersom vi behöver stanna upp och utforska men när jag tänker på hur mycket det kan berika mina relationer i familjen men också min relation med mig själv då är det värt allt.
I går publicerade jag inlägget Att fylla behov istället för belöningar och bestraffningar och fick en kommentar från Ida, en tidigare deltagare i min kurs om Aktivt föräldraskap. Kommentaren fick mig att känna glädje över att mitt behov av Att bidra (genom att starta en process) blev tillgodosett men framförallt kände jag mig hedrad över att ha fått omge mig av så otroligt kärleksfulla föräldrar under mina år som familjecoach.
Det är så lätt att vi tycker att barn borde veta hur de ska göra när de vill något men så enkelt är det ju inte. När de har ett behov att tillgodose finns det flera olika sätt, strategier,  att tillgodose det på. Ibland är de strategier som barnet väljer de vi minst av allt skulle vilja att de valde. Jag kommer att skriva mer om det här senare men jag vill redan nu skriva att jag tror inte att barnen medvetet väljer att tex slår sitt syskon. Jag tror att de många gånger handlar omedvetet därför att de inte har mognad ännu att välja. Nu till den kommentar, angående inlägget om att fylla behov, som fick mig att bli rörd på morgonen.

Åh, vi försöker lära oss att tänka på det sättet. Vår 2-åring tycker det är jobbigt när jag ammar lillasyster och då händer det att han försöker slå henne, eller bitas. Ibland är det svårt att ha tålamod och självbehärskning i de situationerna men jag försöker verkligen att tänka på vad som ligger bakom beteendet. Jag ber honom berätta vad han vill istället för att slåss, och oftast vill han också vara i min famn. Men jag har ju bara en famn, så det kan vara svårt att ha dem båda i famnen samtidigt. Därför har jag har börjat med jag berättar för storebror att bebisen börjar bli hungrig och snart ska amma, och frågar om han vill vara i famnen en stund först. Det vill han oftast, och efter fem-tio sekunder är han nöjd och säger “nu är det bebisens tur” och leker vidare.

Tänk vad detta förhållningssätt berikar både förälder och barn. De bygger och stärker sin relation istället för att det skapas avstånd när barnets behov av närhet och kontakt leder till utskällning och avvisning. Att tro barnet om gott! är så otroligt viktigt för att nå hit. Utgå ifrån att barnet gör vad det kan för att tillgodose ett behov och att vi kan behöva hjälpa dem att hitta en strategi som tillgodoser det behovet.
Ida skriver att de försöker lära sig att tänka på det sättet. Jag vill säga att de redan är där. Den här familjen tänker på det sättet och det kommer att berika alla i den familjen men också alla som får möta dessa människor ute i förskolor, skolor, arbetsplatser och så vidare.
Jag har självklart frågat Ida om det var okej att skriva om detta i dagens inlägg. Tack Ida!
Vill du inspireras i ditt föräldraskap eller i din roll som pedagog? Jag föreläser och håller i kurser och studiedagar för privatpersoner, skolor och olika organisationer. Jag anordnar också kurser i Stockholm vid intresse. info@mariaklein.se
#blogg100

Belöningar, för vems skull?

Förverkliga dina drömmarJag är säker på att mina barn ibland skulle ha uppskattat belöningar och då framförallt pengar. De skulle ha kunnat köpt vad de vill för de pengar som de “tjänat”. Jag minns när sonen kom och berättade för mig att en kille i klassen fick 200 kr per MVG. Han hade nog räknat ut att han skulle kunnat samla ihop en rejäl summa eftersom han hade MVG i alla ämnen och haft det i några år med undantag för ett visst fysikbetyg. Jag tycker nog personligen att hans eget mål att få MVG för att komma in på sin drömutbildning var en betydligt bättre motivationsfaktor samt att han stolt kunde tänka att det här hade han gjort på egen hand och inte pga att han fick pengar. Att ha gjort något för sig själv är värt så mycket mer. Lusten att lära kommer inifrån.

Jag använder belöning, i form av godis, när min tre åring ska ta medicin som smakar illa. Jag inser vilken kraft en muta kan ha. Framförallt om det är något som de verkligen tycker om. Tänk att de stoppar i sig illaluktande, otäck medicin för lite godis. Klart att belöningar kan få ett barn att göra sådant som de inte gör annars. Men det här har naturligtvis ett pris.

Jag funderar också på för vems skull dessa belöningar ska ges. Väldigt ofta tror jag att det är för föräldrarnas skull. De vill ha saker gjorda och att barnet ska uppträda på visst sätt för förälderns skull.

Jag har tidigare skrivit om belöningar här:

Belöningar, ja tack?

Och Petra Krantz Lindgren har idag publicerat följande i ämnet: http://petrakrantzlindgren.se/2013/03/25/darfor-ar-jag-kritisk-mot-beloningssystem-for-barn/

Det jag skulle vilja tillägga är att vi behöver tänka på barnets självkänsla och vad som får den att stärkas. Barn har precis som vuxna behov av att känna sig kompetent, att den känner samhörighet och en stark känsla av autonomi. Dessa behov behöver inte stärkas med hjälp av belöningar.

Jag tycker också att vi verkligen ska tänka oss för innan vi använder manipulation oavsett vilken relation vi pratar om.

Att ge oss själva belöningar, har jag inget emot. När jag har jobbat riktigt hårt brukar jag belöna mig själv med en hel dag med yngsta sonen. Det är jag väl värd! Självklart får han välja själv om han vill vara med mig den dagen eller om han hellre vill vara på förskolan. Hittills har han alltid valt att vara med mig.