Inskolningstips

Efter att ha gjort tio olika inskolningar på förskola eller hos dagbarnvårdare har jag tänkt på några saker som haft betydelse för mig och mina barn. Kanske kan även ni ha nytta av mina erfarenheter. Ni är också välkomna att fylla på med era egna erfarenheter så blir det en ännu större erfarenhetsbank. Jag berättar om mina reflektioner som jag gjort så det är inte hämtat från någon forskning.

Jag vill börja med att säga att varje barn är unik och varje föräldra-barnrelation är unik. Se därför mina tips som just tips och inte som om det är något som “fungerar” på alla barn. Jag har personligen svårt för att höra om sådant som “fungerar” eftersom jag tycker att det bortser från varje unik individs olikheter.

Du är experten på ditt barn! Du vet vad ditt barn behöver och önskar men ha inte för mycket förutfattad mening om hur det ska bli. Var istället nyfiken på hur just ditt barn agerar och reagerar i denna nya miljö. Jag är den första med att erkänna att det är skillnad att vara hemma och vara på förskola. Ett barn som inte ätit så mycket hemma kan bli en storätare på förskolan. Ett barn som inte sovit på dagarna på ett år kan somna sött när det är sovdags på förskolan. Så se ditt barn med nyfikna ögon.

Träffa personal och ställ frågor när inte ditt barn är med. Allt du oroar dig för och alla funderingar du har ska du känna att du har fått svar på.

Om du har möjlighet så besök gärna verksamheten ett antal gånger innan inskolningen. Det kan vara när de leker ute på gården. Eller gå och lek på gården när förskolan är stängd. Detta behövs oftast inte när de redan har syskon som går på förskolan. Då har de redan fått dessa kravlösa besök redan. (När jag har varit hemma med yngre syskon har jag undvikit att gå in i verksamheten med det yngre syskonet eftersom jag då måste ta bort barnet när de kanske kommit igång och lekt. Vilket skapar en tråkig erfarenhet. Utan hämtning och lämning har gjorts utan att den yngre går in på avdelningen.)

Lär dig pedagogernas namn men också några av barnens. Det kan vara värdefullt när ni pratar om förskolan.

Får du möjlighet att skola in det yngre barnet när det äldre barnet fortfarande finns kvar på avdelningen så kan jag verkligen rekommendera det även om det yngre barnet känns litet. Vi skolade in B i maj när han var ett år och fyra månader. Men eftersom G fortfarande gick på avdelningen blev det en positiv erfarenhet. Efter sommarlovet när övriga skolades in var B redan inskolad. Skönt!

Det viktigaste vid inskolning är att jag som vuxen känner mig trygg med personalen och miljön. Jag behöver göra allt jag kan för att känna att det är så. För när jag känner mig trygg, känner sig barnet tryggt. Ställ inte frågor när barnet hör på ifall det är frågor som kan skapa oro. Be att få ringa dem istället eller ställa dem när barnet inte är i närheten. Prata inte illa om förskolan när barnet lyssnar.

Låt barnet sova när det är trött. Att vara på förskolan är ansträngande och gör barn trötta. Det är många intryck och många relationer att hålla reda på. Även om barnet somnar senare på kvällen när det får sova fritt på förskolan skulle jag ändå rekommendera att låta barnet sova. Då orkar det med mer och är pigg vid hämtning. Om barnet inte brukar sova hemma och inte är van att sövas på det sätt som de gör på förskolan rekommenderar jag att föräldern inte är med första gången barnet ska sova. Det blir bara konstigt eftersom barnet inte är van att föräldern agerar så. Då är det bättre att avsluta dagen och låta personalen ta hand om denna ritual när det är dags.

När du följer med barnet till förskolan träna på att vara en fluga på väggen. Det vill säga följ barnet och observera men agera så lite som möjligt. Bli inte lektanten som alla barn vill leka med för då är det fler än det egna barnet som sörjer när du går. Ditt barn blir också van vid att du är en del av verksamheten vilket snarare gör det svårare än enklare när du sedan ska sluta stanna.

Prata inte om vilken mat barnet gillar och inte eller vad barnet tycker om för lekar eller inte. Detta kan förändras när de är i förskolan så var nyfiken och öppen för förändring.

Var den trygga hamnen som barnet kan komma till och känna trygghet hos men gör det hela så odramatiskt som möjligt. Låt barnet komma till dig och samla energi. Sedan kommer barnet att söka sig själv bort från dig för att upptäcka barnen och leksakerna. Följ inte alltid efter utan låt barnet göra små upptäcktsfärder. Själv valde jag att läsa en bok och sitta på en soffa. När barnet kom fick den gärna sitta bredvid mig men jag fortsatte läsa. (Kan säga att det här inte var det enklaste med det barn som jag fortfarande ammade när han var två och ett halvt. Men jag valde att inte amma honom på förskolan. Vilket han accepterade väldigt snabbt.) När jag fortsätter läsa är jag rätt så tråkig och barnet välja att leka med de andra barnen istället.

Ett av mina barn har haft speciellt svårt att bli lämnad så även om hon var fem när hon skulle inskolas på sin andra förskola valde jag att låta det ta tid. Eftersom jag studerade vid tillfället valde jag att sitta och läsa i soffan i hallen i flera timmar varje dag. Det gjorde att hon kände sig lugn nog att knyta kontakter och komma in i verksamheten. Ska väl erkänna att all personal inte höll med mig om att det här var någon bra idé men det brydde jag mig inte om. Igen så var jag bara en mamma som läste en bok så jag var inte del i verksamheten.

Skapa inte vanor som ni inte kan hålla. Om barnet inte får ta med sig leksaker till förskolan, börja då inte göra det ens vid inskolning.

När du är med på förskolan observera vad barnet tycker är roligt att leka med. Du kan sedan prata om detta när ni är på väg in i förskolan. Tex kan du visa mig en av dina favoritbilar? Här kommer ett av mina undantag: Om det är svårt att lämna kan det finnas en idé i att följa med in och se att barnet kommer igång med leken. Tex följa med och se när de kör bilarna på bilarmattan.

När det är dags att lämna barnet så tycker jag det är väldigt viktigt att det är vi som lämnar över vårt barn till personalen. Personalen ska aldrig behöva vara den elaka som tar barnet ifrån oss.

Jag har upplevt att det är positivt att lämna barnet precis innan frukost. Då kan barnet följa med och hämta matvagnen och det blir en rutin som barnet gillar.

Skapa en avlämningsritual som ni kan hålla och gör den varje gång. Gör barnet delaktig i att komma fram till ritualen. Tex vilket fönster vill du vinka i?

Räkna med att barnet blir ledsen vilket inte är så konstigt om vi tänker efter. Det absolut viktigaste tycker jag är att barnet är trygg med personalen så att det har någon famn att gråta ut hos. Bäst är naturligtvis om vi förmedlar till personalen att det är ok att vårt barn är ledsen och att vi inte vill att de ska lägga energi på att göra dem glada utan att vi uppskattar om de finns där med vårt barn i alla känslor. Att alla känslor är tillåtna.

Jag har upplevt det positivt att inte ha för långa dagar de första månaderna och att försöka ha så liknande dagar som möjligt. Efter lång ledighet pga av t ex semester brukar jag börja med en kortvecka. Att barnet är där torsdag och fredag för att veckan efter vara hela veckan.

När du väl ska lämna barnet tror jag det är viktigt att barnet känner att vi tar ansvar och faktiskt väljer att göra det vi gör. Att vi säger: Jag vill gå till jobbet nu istället för jag “måste” gå till jobbet. När vi använder måste kan barnet se det som sin uppgift att se till att vi slipper gå till jobbet. Varför ska vi gå jobbet när vi pratar så gott om förskolan och allt roligt som man kan göra där? Stanna här mamma/pappa istället för att åka till det hemska jobbet. Om du inte vill till jobbet kanske du kan säga att du vill komma i tid. Det är viktigt att vi är ärliga.

Får barnet utbrott när du hämtar det? Det kan vara så att barnet samlat ihop en hel massa upplevelser och känslor under dagen. När du som är barnets trygghet kommer släpper det ut allt. Det är inget ovanligt. Det är otroligt viktigt att barn inte är trötta eller hungriga. Se till att de får sova på dagarna om de är trötta vid hämtning eller se till att alltid ha frukt eller en smörgås med vid hämtning.

Räkna inte med att kunna jobba heltid på ett par månader. Inskolningen kan ta olika lång tid och barn har benägenhet att bli sjuk rätt mycket i början. Efter lång sjukdomstid kan det behövas en ny inskolning.

Mitt bästa tips är att föra en dialog med personalen. Fråga dem vad de tycker och berätta vad du tycker. Känn att ni gemensamt kommer fram till något som passar barnet, dig och personalen.

Jag är övertygad om att alla barn är olika och därför behöver olika inskolningar men också olika barnomsorgsformer. Endel barn passar alldeles utmärkt på förskolan medan andra faktiskt mår bättre hos en dagbarnvårdare.

Förbered ditt barn på det som komma ska genom att besöka öppna förskolor. Att träffa andra barn och vuxna är nyttigt som förberedelse. Tänk på att låta barnet erfara olika situationer utan att för snabbt lägga dig i. På förskolan kommer inte en vuxen hänga efter barnet och rädda det vid varje obehaglig situation. Tro på barnets förmåga att klara av olika situationer. Ju mer de får träna desto lättare klarar de av förskolans värld.

En av föräldrarna kan ha lättare för att lämna barnet. Välj då gärna den som inskolningsförälder. Barn känner våra känslor och om vi tycker det är svårt att lämna kommer de tycka det är svårt att bli lämnade.

Jag vill verkligen rekommendera föräldrar att läsa “Våga vara” av Jana Söderberg. Hon är tydlig med att det är OK att stanna med barnet och bekräfta dess känslor vid lämning. Jag vill också rekommendera alla att läsa Petras inlägg: Älskade barn, gråt inte.

Ni som själva har varit med om inskolning. Har ni några tips ni vill dela med er av?