fbpx

Tro alltid barnet om gott, del 2 #blogg100


Ja, hur ska jag göra när barnet slåss? Hur ska jag hantera när barnets beteende drivs av instinkter och känslor? Ska jag befalla det att sluta eller ska jag söka kontakt?

Gordon Neufeld presentera sju principer för naturlig disciplin i sin bok Våga ta plats i ditt barns liv. I dag fortsätter jag att presentera 5-7, igår presenterade jag 1-4 Nu kommer fortsättningen på gårdagens inlägg.
Bild15. Ta fram de motstridiga känslorna i stället för att försöka stoppa impulsbeteenden. Att försöka stoppa impulsbeteenden med ord som “Slåss inte”, “Lägg av med det där”, “Skärp dig” är som att ställa sig framför ett tåg och befalla det att stanna. Neufeld menar att när barns beteende drivs av instinkter och känslor har vi små utsikter att få ordning på det med hjälp av konfrontation och kommandon. Det ängsliga barnet följer sin instinkt och drar sig undan. Det otrygga barnet klamrar sig fast. Frustration driver oftast barn till att tjat, gråta eller gå till angrepp. Det försvarinriktade barnet motsätter sig automatik andras vilja. Nyckeln till självkontroll enligt Neufeld är inte viljestyrka utan motstridiga känslor. Det är när motstridiga impulser möts och blandas som givna order upphäver varandra och placerar barnet bakom ratten. När beteendet formas av intentioner snarare än impulser. Neufeld menar att det är vår uppgift att medvetandegöra de motstridiga känslorna inom barnet. Hos ett barn som har inpulsen att gå till attack vill vi öppna medvetandet för känslor, tankar och impulser som kan stå i konflikt med den. Det kan till exempel vara upplevelsen av tillgivenhet, omtanke eller rädsla. Om barnets impuls är motstånd kan vi öppna medvetandet för starka upplevelser av anknytning, av viljan att gå andra till mötes, av önskan att vilja motsvara förväntningar. (Jag påminner mig om när B var liten och satt högst uppe i rutschbanan på öppna förskolan. Så snart någon var på väg upp var hans impuls att putta bort barnet. När jag sa: Säg: Välkommen upp! Sa han välkommen upp och lät barnen komma upp på avsatsen.) Neufeld ger exempel som: Så mysigt vi har det just nu. Jag tänker på i morse-då uppskattade du mig inte så mycket. Vi visar att vi accepterar det som finns inom barnet.
6. Hantera impulsivitet genom att instruera barnet i önskade beteenden – inte kräva mognad. Oavsett hur skickligt vi agerar med att förmedla motstridiga känslor kan inte alla barn ta in det då de inte har uppnått den mognaden. Om barn har bristande självkontroll saknar de förmågan att inse vilka effekter deras beteende kommer att få och kan inte förutse negativa konsekvenser. Barn som saknar förmågan att se till andras ståndpunkt samtidigt som sina egna kan betraktas som okänsliga, själviska, samarbetsovilliga och till och med hänsynslösa. När vi ser på barnet så är det lätt att vi själva reagerar med ilska och ställer krav som de omöjligt kan leva upp till. Det går inte att få barn att vara mer mogna än de är oavsett hur gärna vi vill att de ska vara “stora”. När vi förväntar oss det omöjliga skapas frustration och barnet känner att det är något fel på det. Vi behöver tänka igenom våra orealistiska krav och förväntningar. Vår förmåga att instruera ett barns beteende går aldrig bättre än barnets anknytning till oss. Jag kommer ihåg när min son skulle börja på förskolan och han hade lite svårt att hantera när barn tar saker av honom. Hans instinkt är att slå men vi hade under lång tid tränat på att ta till en annan strategi för att få behålla leksaken. Vi hade pratat om att använda ord istället. Så istället för att jag sa: Slå inte (skriver om varför det inte är någon bra idé här), som barnet upplever som slå sa jag: PRATA. När vi nu satt i lekrummet tog ett annat barn hans bil och jag såg hur hans näve tog sats för ett slag, då sa jag PRATA, varpå sonen tog ner näven och skrek: MIN! Förskoleläraren tittade på mig och sa: Jag har aldrig sett ett barn sluta slå mitt i handlingen.
7.När det inte går att ändra barnet, försök ändra på barnets tillvaro. Gordon hävdar att det är svårt att disciplinera ett barn som inte enkelt kan förmås väga in tankar och känslor som kan hålla de störande impulserna i schack. Ett barn som inte kan fås att mobilisera goda intentioner och som är oförmögen att inse det fruktlösa i ett visst handlingssätt och som saknar motivationen att vara godi ögonen på dem som bär ansvaret. Men tvång och påtryckningar framkallar motståndsvilja. Straff föder önskan att ge igen. Ett högt tonläge verkar avtrubbande och kontrollåtgärder väcker aggressivitet. Time-outer som tyvärr är vanliga leder till känslomässig distansering. Metoder som bygger på tvång kommer i slutändan att motverka sina egna syften. Lösningen är aldrig att disciplinera mer utan att disciplinera annorlunda. Nu finns en sak kvar. Att skapa ordning i barnets tillvaro. Det här kräver tre saker av oss som föräldrar.

  1. Förmågan att inse att det fruktlösa i andra former av disciplin och släppa taget om det som inte fungerar.
  2. Insikt om vilka faktorer i barnets omgivning som utlöser det problematiska beteendet.
  3. Någorlunda goda förutsättningar att förändra eller påverka dessa negativa faktorer.

Vi behöver:

  1. Vara anpassningsbenägna för att inse det fruktlösa i att fortsätta tjata om beteendet och sluta rasa mot det vi inte kan förändra.
  2. Vara kloka nog att inrikta uppmärksamheten på det som barnet reagera på så som omständigheter och förhållandena i sin omgivning.
  3. Släppa taget om ambitionen att förändra barnet.

Det gäller att tränga bakom problembeteendet och se det som barnet reagerar på. Att inse att barnet inte kan hantera den frustration som hen har inom sig och försöka ändra det som gör hen frustrerad.
Med NVC i bakhuvudet tänker jag att vi behöver se behovet bakom barnets beteende. Petra beskriver detta så tydligt här när det kommer till barn som går upp när de blivit nattade.
Neufeld ger ett klocktrent exempel: När vi uppfattar att våra barn ljuger finns riska att vi ställer hen till svars på ett hårt och dömande sätt men om vi tänker att barnet döljer sanningen för att hen känner sig osäker på vår kärlek för att ta risken att göra oss arga och besvikna, då skulle vi göra allt för att hen skulle känna sig trygg att berätta.
Att ändra omständigheterna omkring våra barn ska inte användas i första hand. Barn behöver få gå från frustration till fruktlöshet när vi har möjlighet till det. Och att välkomna motstridiga känslor och mobilisera goda intentioner.
Han avslutar med att lyfta betydelsen av Rutiner. Ju mer ett barn kört fast desto viktigare blir rutiner.
Jag tänker på ett mail jag skickade till Lars H Gustafsson för snart sju år sedan. Jag fick tips om hur jag kunde hantera en situation där mitt yngre barn slog mitt äldre barn. Jag gillade hur han skrev. Det här kan du behöva göra 7 gånger, 77 gånger eller 777 gånger. I mitt fall blev det nog ganska nära 77 gånger.
Jag vill avsluta med att jag upplever inte att Neufeld pratar om disciplin som straffa utan som att vägleda.
#blogg100
…………………
Under våren 2016 föreläser jag på följande orter:
Örnsköldsvik, Göteborg, Uppsala, Linköping, Västerås och Stockholm
 
 

0 reaktioner på ”Tro alltid barnet om gott, del 2 #blogg100”

  1. Pingback: Vad göra vid frustrationsutbrott? | Maria Kleins blogg

  2. Pingback: Om du inte kommer nu så lämnar jag dig! | Maria Kleins blogg

  3. Pingback: Tro alltid barnet om gott! del 3 #blogg100 | Maria Kleins blogg

  4. Pingback: Låt barn vinna för att skapa självförtroende!? | Maria Kleins blogg

  5. Pingback: Jag är villig att vara … | Maria Kleins blogg

  6. Hittade din blogg i natt då vårt barn (2 år och 8 månader gammal) börjat knuffas på förskolan samt vad pedagogerna kallar “retats” och tagit andra barns leksaker. Att han tar andra barns leksaker har vi också märkt av när vi lekt med andra och han kan ibland slå mig och inte sluta utan att jag måste gå därifrån. Just nu rannsakar vi oss själva och funderar hur vi har bemött honom och det finns helt klart flera saker att justera, även om vi strävat efter att ha ett nära, lyhört och kärleksfullt föräldraskap. Just nu känner jag mig ganska ledsen då jag det känns som jag delvis övergivit honom, när jag blivit frustrerad och på olika vis försökt förmå honom att sluta med dessa beteenden.
    En fråga mitt i detta, vill du dela med dig av hela svaret Lars H Gustafsson gav dig?
    Tack för en bra blogg!

    1. Jag vill börja med att säga att jag också haft barn som agerat som din son i den åldern. Andas, det kommer att ordna sig. Jag tänker skriva ett längre svar när jag börjar jobba ca.9.00. Om jag missar får du gärna påminna mig i eftermiddag.

    2. Hej Sophia! Jag har sökt svaret från Lars H Gustafsson och inte lyckats hitta det. Det jag minns var att han föreslog att jag skulle lyfta bort min tvååring från situationen och möta honom på en annan plats. Lugnt vara där för honom även om han visar frustration och så vidare. Jag tänker numera att jag hade kunnat sätta ord på hans känslor och behov. Jag ser att du är (känslan). Är det så? Du ville (vilket behov han försökte tillgodose). Det jag minns var att han skrev att jag kunde få göra detta 7, 77 eller 777 gånger. Kanske störst sannolikhet mellan 77 och 777. Det gjorde att jag kände att jag fick ha tålamod. Tyvärr kan alldeles för många fokusera på att barnet “retas” och gör saker medvetet för att provocera och så vidare. Då möter man barnet med mer FY än om man utgår ifrån att barnet försöker så gott det kan tillgodose sina behov. Behovet kan vara kontakt (med den de puttar eller de vuxna), närhet (ifall de tex ska krama (som förlåt) den de puttat, integritet (puttar när någon kommer för nära). En sak som jag under senare år uppmärksammat är att en del barn inte får tillräckligt mycket utmaningar i sin vardag och då kan de bli utåtagerande. Barnet kanske har behov av mer lärande genom puzzel, samtal kring intressanta områden och så vidare.
      Jag förstår att du blir frustrerad och jag önskar att du kan finna lugnet i dig själv. Det är lätt att vi tror att vi gjort något fel när våra barn beter sig på ett sätt som utmanar pedagoger och oss vuxna. Istället vill jag att du tänker att ditt barn går igenom en hel del egna frustrationer och behöver vuxna som kan stå för lugnet. Jag gillar att tänka: Mitt barn vill inte gör det jobbigt för mig, mitt barn har det jobbigt. Genom ditt sätt att möta ditt barn med kärlek och omtanke kommer ditt barn att möta sin omgivning på samma sätt när tiden är mogen. Jag önskar dig lycka till och tack för dina kommentarer.

      1. Tusen tack för ditt svar Maria. Så bra tankar att påminna sig om. Jag har verkligen tagit med mig att han gör så gott han kan. Många gånger tidigare tänkt att det är lätt att hamna i att förvänta sig för mycket, i vårt fall då barnet är väldigt verbalt. Ska ha 77 till 777 gånger som ett mantra. Varmaste hälsningar, Sophia

        1. Ja, barns verbala förmåga kan få oss att ibland ställa orimliga krav. Precis som barns storlek kan göra att de blir mötta som om de är äldre. Ha det gott!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.