Varför leker du inte med någon?

Varför leker du inte med någon?

En fråga som jag tror vi är många som ställer till våra barn när de inte leker med någon under tex ledighet.

Varför ställer vi den frågan?

Är vi rädd att vårt barn är utan kompis?

Om barnet har kompisar i skolan/förskolangaidjupsno2 men väljer att inte vara med någon på fritiden kanske det finns någon anledning till deras val.

Har ni tänkt på att barn faktiskt kan ha behov av vila och återhämtning? Att efter flera veckor med ständig kontakt med klasskompisar och pedagoger så är deras umgängeskvot rätt välfylld.

Att ständigt vara trevlig och relatera till flera olika personligheter kan vara arbetsamt. Under skolveckor har barnet inget val, det är bara att anpassa sig till alla dessa kontakter.

När det blir helg eller långledigt kanske de känner ett behov av vila från relationer.

Men när de följer sina behov reagerar vi med att signalera att de känner fel eller till och med att barnet är fel. Det gör vi genom att upprepade gånger fråga: Varför leker du inte med någon? Ska du inte gå och fråga om x vill leka med dig?

Vi vuxna är själva ganska dåliga på att vila från relationer. Vi är verkligen inte tydliga med våra behov av lugn och ro. Vårt behov av att få vara med oss själva. Undrar om det beror på att vi hade föräldrar som signalerade att det var något fel på oss när vi inte lekte med andra under olika perioder av ledighet.

Personligen har jag mer och mer börja uppskatta perioder av att vara helt själv. Det har tagit tid att uppskatta tystnaden och ensamheten. Ensamhet är inget hemskt så länge den är självvald.

Låt barnet få vara i lugn och ro när de är lediga. Det är ett behov som är bra att ha med sig redan från barnsben.