Varför leker du inte med någon?

Varför leker du inte med någon?

En fråga som som endel föräldrar ställer till barn när de inte leker med någon under tex lov.

Varför ställs den frågan?

Är vuxna rädda för att barnet inte har någon kompis?

Om barnet har kompisar i skolan/förskolangaidjupsno2 men väljer att inte vara med någon på fritiden kanske det inte finns någon anledning till oro.

Har ni tänkt på att barn faktiskt kan ha behov av vila och återhämtning? Att efter flera veckor med ständig kontakt med klasskompisar och pedagoger så är deras umgängeskvot rätt välfylld.

Att ständigt vara trevlig och relatera till flera olika personligheter kan vara arbetsamt. Under skolveckor har barnet inget val, det är bara att anpassa sig till alla dessa kontakter.

När det blir helg eller långledigt kanske de känner ett behov av vila från relationer.

Men när de följer sina behov reagerar vi med att signalera att de känner fel eller till och med att barnet är fel. Det gör vi genom att upprepade gånger fråga: Varför leker du inte med någon? Ska du inte gå och fråga om x vill leka med dig?

Det finns vuxna som är ganska dåliga på att vila från relationer. Som inte tar sitt behov av reflektion eller lugn och ro på allvar. Kanske är det barndomens förväntningar på att vi hela tiden ska vara med någon som ställer till det.

Personligen har jag mer och mer börja uppskatta perioder av att vara helt själv. Det har tagit tid att uppskatta tystnaden och ensamheten. Ensamhet är inget hemskt så länge den är självvald.

Låt barnet få vara i lugn och ro när de är lediga. Det är ett behov som är bra att ha med sig redan från barnsben.