Ett år till som förälder!
Idag är det 24 år sedan Simon föddes och jag och Peter blev föräldrar för första gången. Något som jag drömt om, att få ett barn, gick i uppfyllelse den dagen. Något jag inte riktigt var förberedd på vad den känsla av ansvar som skulle infinna sig.
Ansvaret att i framtiden försöka ge detta barn det allra bästa. Detta stora ansvar överrumplade mig och jag kände att jag aldrig skulle kunna ge detta barn det allra bästa. Jag kunde ju inte ens få mitt barn att vara nöjd trots att jag gjorde allt som stod i böckerna. Jag hade känslan av att det bästa vore att åka tillbaka med honom till de som vet hur man gör, de utbildade som jobbade på BB. De som hade tyckt att jag hade köpt en napp som snarare passade en docka än en nyfödd. De som trots att Simon tydligt visade att han inte ville ligga på magen, lade honom på magen och pressade in nappen i munnen på honom tills han blev tyst. Själv fixade jag inte att tvinga honom ligga på mage utan försökte på bästa sätt lägga filtar så att han absolut inte skulle hamna på rygg men kunde ligga på sidan. Jag grät en hel del de första dagarna och kände mig fullständigt värdelös. Blev tryggare när jag i en bok fann att jag inte var ensam som reagerade så här den första veckan.
Det är inte experter eller personal på BB som allra bäst vet hur våra barn ska tas om hand. Det är vi föräldrar som är mest lyhörda för vad våra barn behöver om vi bara vågar lyssna på oss själva. Att följa våra hjärtan. I böcker stod det att barnet skulle lära sig somna själva för att de skulle bli trygga.
Instinktivt lyckades jag inte härda ut mer än en minut när jag provade den omtalade och “framgångsrika” femminutersmetoden. Trots att Simon inte tränades i att somna själv har han varit trygg och somnat gott många kvällar. Ibland med sina föräldrar men de flesta åren alldeles av sig själv. Numera somnar han helst av allt med sin fästmö bredvid men det är nog inte för att han i annat fall inte känner sig trygg.
Jag är otroligt tacksam över att Simon kom till oss för 24 år sedan och berikade våra liv. Han var tydlig med sina behov och känslor och lärde oss väldigt mycket som vi senare haft nytta av när vi har fått äran att bli föräldrar till ytterligare fyra barn. Simon har också varit en fantastisk förebild för sina fyra syskon. Han har alltid bidragit med sin tid och inspirerat genom att dela med sig av sina kunskaper samtidigt som han har varit intresserad av sina syskons tankar och idéer. Framförallt har han alltid funnits där som en trygg hamn ifall något av barnen behöver honom.
Idag vill jag fira allt jag har fått lära mig och uppleva tack vare att jag fick bli förälder 7.15 den 2 september 1991 men framförallt vill jag fira att det var just Simon som föddes denna dag. Är otroligt tacksam för att vi fått äran att lära känna Simon och fortsätter våran resa i livet tillsammans.
Grattis Simon, idag fyller du 24 år i livet och vi fyller 24 år som föräldrar. Fast om vi skulle räkna ihop alla barnens år som unika år som föräldrar så fyller vi minst 73 😉
Kände du igen texten? Jag tyckte att texten stämde även i år så jag ändrade bara antalet år. Jag vill däremot lägga till något när det gäller ansvaret att i framtiden försöka ge detta barn det allra bästa. Jag upplever numera att det handlar mer om att finnas där och följa deras resa än att aktivt göra något.
Ansvaret att i framtiden försöka ge detta barn det allra bästa. Detta stora ansvar överrumplade mig och jag kände att jag aldrig skulle kunna ge detta barn det allra bästa. Jag kunde ju inte ens få mitt barn att vara nöjd trots att jag gjorde allt som stod i böckerna. Jag hade känslan av att det bästa vore att åka tillbaka med honom till de som vet hur man gör, de utbildade som jobbade på BB. De som hade tyckt att jag hade köpt en napp som snarare passade en docka än en nyfödd. De som trots att Simon tydligt visade att han inte ville ligga på magen, lade honom på magen och pressade in nappen i munnen på honom tills han blev tyst. Själv fixade jag inte att tvinga honom ligga på mage utan försökte på bästa sätt lägga filtar så att han absolut inte skulle hamna på rygg men kunde ligga på sidan. Jag grät en hel del de första dagarna och kände mig fullständigt värdelös. Blev tryggare när jag i en bok fann att jag inte var ensam som reagerade så här den första veckan.
Det är inte experter eller personal på BB som allra bäst vet hur våra barn ska tas om hand. Det är vi föräldrar som är mest lyhörda för vad våra barn behöver om vi bara vågar lyssna på oss själva. Att följa våra hjärtan. I böcker stod det att barnet skulle lära sig somna själva för att de skulle bli trygga.
Instinktivt lyckades jag inte härda ut mer än en minut när jag provade den omtalade och “framgångsrika” femminutersmetoden. Trots att Simon inte tränades i att somna själv har han varit trygg och somnat gott många kvällar. Ibland med sina föräldrar men de flesta åren alldeles av sig själv. Numera somnar han helst av allt med sin fästmö bredvid men det är nog inte för att han i annat fall inte känner sig trygg.Jag är otroligt tacksam över att Simon kom till oss för 24 år sedan och berikade våra liv. Han var tydlig med sina behov och känslor och lärde oss väldigt mycket som vi senare haft nytta av när vi har fått äran att bli föräldrar till ytterligare fyra barn. Simon har också varit en fantastisk förebild för sina fyra syskon. Han har alltid bidragit med sin tid och inspirerat genom att dela med sig av sina kunskaper samtidigt som han har varit intresserad av sina syskons tankar och idéer. Framförallt har han alltid funnits där som en trygg hamn ifall något av barnen behöver honom.
Idag vill jag fira allt jag har fått lära mig och uppleva tack vare att jag fick bli förälder 7.15 den 2 september 1991 men framförallt vill jag fira att det var just Simon som föddes denna dag. Är otroligt tacksam för att vi fått äran att lära känna Simon och fortsätter våran resa i livet tillsammans.
Grattis Simon, idag fyller du 24 år i livet och vi fyller 24 år som föräldrar. Fast om vi skulle räkna ihop alla barnens år som unika år som föräldrar så fyller vi minst 73 😉
Kände du igen texten? Jag tyckte att texten stämde även i år så jag ändrade bara antalet år. Jag vill däremot lägga till något när det gäller ansvaret att i framtiden försöka ge detta barn det allra bästa. Jag upplever numera att det handlar mer om att finnas där och följa deras resa än att aktivt göra något.
