Självmord

På dotterns (7åringens) skola var det en flicka som endast var 13 år gammal som valde att ta sitt liv före jul. Denna händelse har verkligen påverkat mina barn. Plötsligt har frågor om liv och död hamnat närmare oss än vad det tidigare har varit. Tidigare har vi pratat om döden när det har gällt äldre människor som dör pga ålder. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att låta barn vara med på tex begravningar osv. När min morfar dog och när min pappa dog har barnen varit delaktiga på alla sätt och det har gått bra att bearbeta det som hänt. Känner på mig att det här med självmord bland unga människor kommer bli svårare att bearbeta och förstå. Hur kan vi någonsin förstå något så tragiskt? Barnens tolkning av det som har sagts i skolan är att om man har ont i själen så tar man livet av sig för det finns inget annat att göra. Självklart har de nu fått fundera ut vilka övriga alternativ som finns. Alternativ som gör att det finns en möjlighet att fortsätta leva. När jag skriver det här inser jag vilken tillgång alla dessa samtal har varit för barnen. De har fyllt på sina kunskaper och har möjlighet att bemöta sådana här saker på fler sätt. Tonåren är en tid som kan upplevas som världens berg-och dalbana. Vi behöver öka vår förståelse för vad de går igenom. Ett steg är att försöka minnas hur vi själv upplevde tonåren. Men när tonåringarna kommer till oss är det viktigt att vi inte hela tiden drar upp våran egen tonårstid och gör jämförelser. Tonåringarna kanske bara vill att vi lyssnar. De vill ha någon att berätta för och någon som älskar dem ovillkorligt. De vill inte höra hur bra de har det. De vill inte höra att de minsann inte behöver klaga. Även om vår önskan är att de alltid ska få känna lycka är det inte vår uppgift att bestämma när de ska känna att de är lyckliga. Ibland är lycka att få vara olycklig och att det är ok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.