Jag har redan provat allt, inget fungerar!

Jag kommer än i dag ihåg den första gången jag upplevde detta uttryck på en föräldrakurs. Vi hade arton timmars kurs framför oss och hade precis startat med att var och en skulle få berätta vilka förväntningar de hade på kursen. En förälder uttryckte att hen hade redan provat allt och inget fungerade. Hen trodde inte att det jag skulle ta upp på kursen skulle ha någon betydelse eftersom hens son var som han var. Syskonen innan hade det inte varit några som helst problem med men nu fungerade ingenting.

Jag tänkte att vi alla har ett val. Jag berättade för hen att hen naturligtvis kunde bestämma sig för att allt som skulle sägas på kursen inte skulle bidra överhuvudtaget. Då kan en lätt konstatera att det är rätt meningslöst att offra 18 timmar till dessa träffar. Detta eftersom jag tror att när vi bestämt oss för att något inte kommer bidra så vill vi gärna ha rätt. Därför kommer inget att bidra.

Hen kan också bestämma sig för att vara öppen och under kursens gång fundera på: “På vilket sätt kan det här bidra till mig, barnet och vår relation?” Plötsligt kan små guldkorn dyka upp och kanske även en och annan diamant. Något som kan bidra och göra att både hen och barnet kommer må bättre.

Du har alltid ett val. Du kan välja hur du tänker. Hur du tänker kommer att bidra till hur du känner. Hur du känner kommer att bidra till hur du väljer att agera. Hur du väljer att agera kommer att bidra till hur barnet tänker, känner och slutligen agerar.

Det var härligt att följa förälderns resa under kursen. Små, små förändringar som gjorde stor skillnad både för föräldern och sonen. Ännu roligare var det att träffa föräldern några år senare när den berättade om sonens utveckling. Föräldern valde att vara öppen för vad kursen kunde ge och relationen med sonen förgylldes tack vare det modiga valet.

Jag tänker att samma förhållningssätt gäller när du går på en föreläsning. Var öppen för vad föreläsningen kan bidra med till dig.

Jag föreläser på följande orter under hösten 2019:
Norrköping 13 november
Jönköping 14 november
Falun 26 november
Kristinehamn 27 november
Västerås 28 november

Du hittar alla föreläsningar här.
Du kan också köpa min bok här.
För dig som inte har tid eller råd att gå på föreläsning eller köpa bok finns en gratis minikurs som innehåller åtta avsnitt. Den finner du här.

Från trots och frustration till berikande möten som ger näring till självkänslan


Med små förändringar kan du göra stor skillnad i ditt och barns liv. Det kan vara utmanande och frustrerande att vara förälder eller pedagog. I perioder känns det som om det blir svårare och svårare att förstå barnet men också dig själv. Det där löftet, att aldrig låta eller göra som vissa vuxna gjorde när du växte upp, blir nästintill omöjligt att hålla.

Under mina år som förälder och familjecoach har jag insett att det finns små saker som du kan förändra som gör det lättare att vara förälder eller pedagog. Det är inget som ändras på en natt eftersom både du och barnet du möter är unika individer. Det kan kännas lockande med snabba lösningar som innefattar belöningar eller andra försök att korrigera barnets beteende. Dessa lösningar kan påverka dig, barnet och er relation negativt. För att hitta lösningar som ger näring till självkänslan och berikar er relation krävs tålamod, nyfikenhet för barnet och dig själv samt mod att vara sårbar.

Modet att fråga dig själv: Vad händer i mig i dessa situationer? Vad kan jag göra? Hur kan jag förstå barnet? Hur kan jag nå mer kontakt med mig själv och barnet? Hur kan jag skapa en miljö som ger näring till självkänslan? Hur kan jag på ett kärleksfullt sätt förmedla vem jag är, vad jag tycker, vad jag känner, vilka behov jag har och mina önskemål?

Jag vill bidra till dig och de barn du möter. Det gör jag genom mina föreläsningar och individuella samtal. Ibland köper kommuner, förskolor, skolor, kyrkor och andra organisationer in mina föreläsningar och då kan du få möjlighet att gå gratis. Jag älskar när alla oavsett ekonomiska förutsättningar kan få gå. Då jag även håller i studiedagar brukar många skolor köpa in det i paket tillsammans med en föreläsning för föräldrar.

Ibland arrangerar jag själv föreläsningar och då får var och en betala en summa för att det ska gå runt. Då jag uppskattar att ha värdar och värdinnor på mina föreläsningen finns möjlighet att vara det. Det behövs högst 2 värdar/värdinnor per ort. Varje värd/värdinna får en kompisbiljett som tack.

Jag har redan hunnit besöka Lidingö, Sollentuna, Moliden, Mölnlycke, Falkenberg och Lund under hösten 2019. Kvar är:

Piteå den 22 oktober, biljetter köps av Medborgarskolan
Gällivare den 23 oktober, biljetter köps av Medborgarskolan
Norrköping den 13 november, biljetter köps här
Jönköping den 14 november, biljetter köps här
Falun den 26 november, biljetter köps här
Kristinehamn den 27 november, biljetter köps här
Västerås den 28 november, biljetter köps här

Jag har skapat en minikurs för att du som förälder eller pedagog ska finna lösningar som passar både dig och det barn du möter. Du får små korta videoklipp och en pdf-fil med frågor att reflektera över. Du väljer själv vilket sätt du vill ta till dig kursen, via video eller pdf.

Du utforskar dina värderingar, egenskaper, vilken relation du vill ha, hur du kan möta dig själv när det skiter sig, dina behov och känslor. Avslutningsvis får du utforska barnet känslor och behov för att avrunda med det som jag tycker betytt mest för mig. Det som är grunden i varje hållbar relation. Denna kurs är för närvarande gratis. Du finner den här.

Jag hoppas det jag kan bidra med kan berika dig och de barn du möter. Ge dig själv och barnet samma omtanke och kärlek som du erbjuder din bästa vän.

Ha det gott!

Föreläsningar HT 2019

Det ska bli spännande att besöka flera nya orter under hösten. Jag inviger hösten med “Se och bli sedd – om ömsesidig respekt i mötet med barn” på en härlig ö, Lidingö den 23 september.. Det blir den enda föreläsningen som är mellan 18.00-20.30. Sedan bär det av till Sollentuna den 24 september där föreläsningen blir mellan 18-21 i Silverdalsskolan.

Till västkusten kommer jag den 8-10 oktober. Jag börjar i Wendelbergs folkhögskola i Mölnlycke den 8:de. Sedan blir det Falkenberg den 9:de och veckan avrundas i Lund den 10:de.

Den 22-23 oktober besöker jag sedan Piteå följt av Gällivare. Denna tvådagars turné blir i samarbete med Medborgarskolan.

Den 12 november kommer jag till Nyköping och Solvalla arenor. 13:de bär det av till Norrköping (en favorit i repris) och sedan blir det Jönköping den 14:de. Önskemålet om Jönköping fanns redan under våren men då lyckades jag inte passa in den.

Sista turnésvängen blir till Falun den 26 november, följt av Kristinehamn den 27:de, dit har jag velat komma under några år men inte fått ihop det. Den veckan avslutas i Västerås (en favorit i repris).

Jag skickar även denna gång reflektionsmaterial till anmälda deltagare. Materialet är framtaget för att ge dig som åhörare möjlighet att reflektera innan för att du ska få ut maximalt av föreläsningen. Det går alldeles utmärkt att gå utan att ha kollat igenom materialet. Du gör “övningarna” för din egen skull.

Efter föreläsningen skickar jag minnesanteckningar så att du får med dig lite tankar från upplevelsen.

Du hittar aktuella föreläsningar på följande sida: https://www.mariaklein.se/kurser-och-forelasningar/

Min bok “Se och bli sedd – ömsesidig respekt i mötet med barn går att köpa på föreläsningarna för 200 kr. Du kan just nu även köpa den från hemsidan för 200 kr men då tillkommer frakt på 59 kr. Du kan beställa den både osignerad och signerad. Självklart skickar jag med ett bokmärke.

Boken “Se och bli sedd” snart i en brevlåda nära dig.

Se och bli sedd - ömsesidig respekt i mötet med barn
Se och bli sedd – ömsesidig respekt i mötet med barn av Maria Klein

Jag har svårt att riktigt förstå att boken är klar. Det är över fyra år sedan jag bestämde mig för att faktiskt göra slag i saken och skriva en bok. Jag tänkte att du kanske vill ha en inblick i bokens innehåll innan du bestämmer om du vill beställa eller inte.

Det fina bokomslaget har Mia Fallby formgivit och med Nina Petterssons hjälp blev baksidestexten så här:

 

”Mamma, du gör min hjärna så liten.”

Jag minns hur de orden fick mig att stanna upp. Jag ville ju möta våra barn utifrån ömsesidig respekt. Jag ville möta dem på det sätt som jag själv ville bli mött, eller ännu hellre på det sätt som de ville bli mötta.

Det kan vara utmanande att möta ett frustrerat barn. Om du utgår från att barnet behöver förändras ligger det nära till hands att locka, hota och ta hjälp av guldstjärnor och timeout-stolar. När du istället utgår från att barnet gör så gott det kan för att tillgodose sina behov finns andra lösningar där båda parter känner sig sedda och tagna på allvar.

I boken delar familjecoachen Maria Klein med sig av sin erfarenhet som föreläsare, kursledare, coach och mamma. Hon berättar med både humor och allvar om egna och andras utmaningar, framgångar och bakslag. Du uppmuntras att utforska och lita på din egen inre kompass.

En liten inblick i vad som tas upp i boken:

Att möta barn utifrån ömsesidig respekt handlar mycket om dig och din förmåga till reflektion, mod, sårbarhet och ansvar. Du kommer att få utforska dig själv, dina tankar, känslor och reaktioner när det gäller vem du är men också ditt föräldraskap (eller ledarskap inom förskola/skola). Du får sedan tips på hur du på ett ärligt sätt kan låta barnet du möter få lära känna dig. När du möter barn är det avgörande hur du väljer att se på barnet och hur du väljer att använda den makt som du som förälder har. För att nå kontakt och samarbete tror jag det är viktigt att du är nyfiken på barnets tankar, känslor, behov och önskemål. En relation som grundar sig i ömsesidig respekt (där båda blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar) berikar alla inblandade. Avslutningsvis knyts säcken ihop när du tillsammans med barnet hittar lösningar på de problem som ni upplever.

Jag hoppas att du upplever detta spännande och väljer att beställa en av mina första böcker.  Det blir en mjuk bok på 272 sidor i storleken 135*210 mm. Cityprint i Norr AB kommer att trycka böckerna här i Umeå.

Kom ihåg att meddela om du vill ha boken signerad och ifall det finns önskemål på vad det ska stå. Gör din beställning av boken här.

 

Berikande föreläsning till hösten?

Jag älskar verkligen att föreläsa om min passion – relationen mellan vuxna och barn. Jag håller på att planera hösten och skulle bli väldigt glad om du kan tipsa mig om prisvärda lokaler på olika orter. Allra bäst är det förstås ifall du kan rekommendera mina föreläsningar/kurser/studiedagar till ditt barns förskolechef/rektor eller din arbetsgivare. Då kan fler få ta del av föreläsning utan att den enskilde föräldern eller pedagogen behöver betala.

Jag vet att mina föreläsningar brukar vara uppskattade som ett berikande inslag på höstens föräldramöten. Det blir win-win eftersom föreläsningen berikar både föräldrar och de som arbetar på förskolan/skolan.

För de första fem uppdragen står jag för resan mellan Umeå och Stockholm.

 

Skicka dina tips till info@mariaklein.se. Om du vill hjälpa mig att arrangera en föreläsning kan du också kontakta mig.

Om du är intresserad av en föräldrakurs kan du också meddela mig så kontaktar jag när det blir en kurs i närheten av din ort.

 

Att se och bli sedd- 6 december i Stockholm

Barn som trotsar, skriker och får utbrott är utmanande för oss vuxna. Vad är det barnet försöker förmedla till dig? Hur kan du påverka situationen? Hur kan dina utmaningar bli till möjligheter? Hur kan både du och det barn du möter bli mer sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar?

Vi kommer tillsammans att möta ett ”trotsigt” barn och ”uppfostrande” vuxna och se vad som händer. Vi kommer också att reflektera över hur du använder olika ord och hur du kan bli mer ärliga med vem du är. Vill du växa tillsammans med de barn du möter? Vill du uppleva mer ömsesidig respekt i familjen eller i förskolan?

Då är du hjärtligt välkommen till min föreläsning “Att se och bli sedd- om nyfikenhet och ärlighet vid möten med barn”. Vi träffas på Carinas Kök, Stadsgården 10, på Södermalm i Stockholm onsdagen den 6 december. Jag bjuder på fika mellan 18.00-18.30. Sedan startar vi föreläsningen 18.30 och håller på till 20.30.

Ge dig själv föreläsningen som förtidsjulklapp. 295 kr för en enskild biljett och 500 kr för en parbiljett.  Om du bokar en plats innan den 24 november får du 50 kr i rabatt. Välj boka-tidigt-enkelbiljett eller boka-tidigt-parbiljett Boka din plats här.

Jag ser fram emot att träffa dig den 6 december.

Jag uppskattar om du väljer att dela inlägget med dina vänner.

 

Vid vilken ålder slutar barnet att få utbrott?

När jag delade ett inlägg om “Four reasons why you shouldn´t ignore or punish toddler tantrums” fick jag en intressant fråga om hur länge barn räknas som “toddler” och när barnet utvecklar förmågorna som tas upp i inlägget. Föräldern tydliggör att hen förstår att det naturligtvis är individuellt.

Mitt svar på frågan lyder: Jag tänker att barn med stöd från oss vuxna sakta men säkert kommer att utveckla dessa förmågor. När vi är intresserade och nyfikna på barnets tankar, känslor, behov och önskemål kommer det att lättare kunna känna och sätta ord på det barnet upplever. När barnet möts av nyfikenhet, omtanke och kärlek kommer det möta sig själv och andra med nyfikenhet, omtanke och kärlek. Det tar som du skriver olika lång tid för olika individer. Precis när många av barnen utvecklat några av förmågor kommer de in i tonåren. Då möbleras deras hjärnor om och de kommer att uppleva nya utmaningar tack vare hormoner och deras fysiska och psykiska utveckling. De kan uppleva att de börjar om från ruta ett. Vilket är otroligt frustrerande för tonåringar som mer än gärna vill vara självständiga. Nu behöver de dig som en trygg hamn att få lägga till vid när det stormar i livet. Lyssna mer än du pratar.

Ska jag vara ärlig upplever jag att det finns vuxna som ännu inte utvecklat alla dessa förmågor. Ibland agerar jag själv som ett treårigt barn. Då är det otroligt viktigt att jag blir mött med den nyfikenhet, omtanke och kärlek som gör att jag kan ta ett djupt andetag, reflektera och agera annorlunda. När det gäller artikeln tänker jag att ingen människa oavsett ålder mår bra eller utvecklas av att mötas med bestraffningar eller ignoreringar. Jag vet att du som ställer frågan inte menade att du ville veta i vilken ålder man kunde välja att möta dem med bestraffningar eller ignorering. Jag ville bara tydliggöra för sakens skull. För att återgå till din ursprungsfråga kommer här några tips:

Testa nya sätt att sätta ord på det barnet känner och de behov barnet försöker förmedla. När det gäller känslor kan känslodockor eller bilder på olika känslor hjälpa. Du kan också testa att låta barnet berätta vart känslan känns i kroppen och gradera styrkan. Du kan ordna en gradmätare från 0-10 eller måla olika färger tillsammans med barnet som uttrycker olika styrkor. Utforska också barnets behov och hitta olika sätt att tillgodose barnets behov. Du kan också själv träna på att utforska och utveckla dina egna känslor och behov. Samtal med barnet sker lättast när de eller du själv inte är i affekt. Med träning kan barnet och du mer och mer uttrycka oss och förmedla vad ni känner och behöver.

Jag tror att du som förälder eller pedagog har insett att barnets utbrott handlar minst lika mycket om dig som om barnet. När du blir tillfreds med dina känslor och behov och förmedlar dem på ett kärleksfullt sätt kommer det att bidra till dig själv och barnet i dessa situationer. Det handlar helt enkelt om ditt mod att vara sårbar.

Jag upplever att barn får frustrationsutbrott när de inte upplever sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. När de väl har dessa utbrott är det svårt att nå fram eftersom de “stänger av”. När barn blir ignorerade blir inte behoven av att bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar tillgodosedda.

En mening som hjälpt mig när barn får utbrott är:

“Barnet vill inte göra det jobbigt för mig. Barnet har det jobbigt”

Jag har tidigare skrivit om frustrationsutbrott och vad du kan göra som vuxen här och här.

Välkommen till någon av mina föreläsningar på följande orter. Beställ biljett på mariaklein.se
Norrköping den 13 november
Jönköping den 14 november
Falun 26 november
Kristinehamn 27 november
Västerås den 28 november

 

 

Från pappan i familjen

Hej,

Jag tänkte att det kanske är dags att introducera mig, Peter, som vickar istället för familjecoachen som fortfarande är sjukskriven efter sin operation. Maria mår för övrigt bättre för varje dag men det tar en stund att komma tillbaka.

I alla fall, jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur vi träffades och utvecklats tillsammans men det får vänta för något som är mycket mer dagsaktuellt.  Det blev långt men jag hoppas du följer med mig till slutet, jag har liksom inte samma rutin på att skriva blogginlägg som min kära fru 🙂

Idag har vi prövats som föräldrar på ett sätt som jag tror många känner igen sig i eller kommer hamna i, kanske inte en exakt likadan situation i detalj men en med liknande saker på spel.

Idag, fick vi hjälpa vår son att hantera besvikelse på en för honom existensiell nivå. Idag fick vi åter hjälpa honom hantera besvikelsen och osäkerheten i att han kanske inte kommer kunna göra det han tycker är allra roligast och viktigast i livet, varken just nu eller i framtiden.

Vår mellangrabb G på 12 år spelar hockey och har gjort det sen han var 5-6 år. Jag minns hur han nästan varje dag under en period frågade vilken dag det var när han vaknade och när han fick svaret så sa han alltid – ”en dag närmare lördag!”. På lördag var det hockeyträning och det var verkligen veckans höjdpunkt under en lång tid. Antalet träningar växte och efter några år börjar han få ryggbekymmer, först sporadiskt men någon höst insåg vi att det var tydligt kopplat till skridskoåkningen och vi börjar försöka hitta hjälp både i hur han åkte skridskor och i vården för om det skulle vara något fel. G kämpade på med hockeyn men fick oftare och oftare kliva av när ryggen satte stopp. Det satte sig på humöret, det var svårt att koncentrera sig i skolan och till och med den syskonliga dynamiken fick sig en knäck när han inte orkade hålla humöret uppe.

I vintras var det som allra jobbigast, han har alltid hållit hoppet uppe men runt jul märktes det att han knappt ville prata hockey, inte kunde se fram emot träningar eller matcher. Fullt naturligt för vem som helst och självklart funderade vi över om det var ryggen eller annat som gjorde att motivationen sviktade. I efterhand har jag pratat med G och fått klart för mig att det var oron över att kanske inte kunna fortsätta som hockeyspelare överhuvudtaget som gjorde att han helt och hållet övervägde att sluta med hockeyn.

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av hur han kämpade med stretching- och sjukgymnastprogram som sakta men säkert gjorde ryggen användbar igen. Sedan råkade han ut för en brusten blindtarm som gjorde att han inte fick idrotta på ett antal veckor. När han väl kom igång igen de sista 6 veckorna på säsongen flög han fram och det var nästan tillbaka till tiden när han undrade om det snart var lördag igen med skillnaden att nu tränar han 3-4 gånger i veckan. Hela sommaren har varit skadefri och rörelseglädjen har kommit tillbaka. Sommarens stora mål har varit hockeycampen i Husum nu i helgen, dagar har räknats, skott har skjutits och inlines har åkts med campen i sikte.

Första dagen är tuff, grymt jobbig som förväntat men också vansinnigt rolig, leendet satt där det skulle även efter sista passet och vi åker till hotellet med en förväntansfull G som pratar om säsongen som kommer och alla nya kompisar som han kommer spela både med och mot. Här någonstans borde berättelsen tagit slut med en sensmoral om hur bra denna erfarenhet har varit för att bygga ”grit” och en lärdom om att om man riskerar att något skall tas ifrån en så kommer man uppskatta det ännu mer. Tyvärr gör den inte det.

Vi sover alla gott på hotellet i Övik men det märks redan när vi väcker G att något är fel. Ryggen känns av igen och det märks på alla sätt, kroppsspråket, rösten, humorn och allt annat. Hela morgonen går i moll för vi vet ju alla vad det innebär, i bästa fall att vi får en till höst där frågan inte är hur roligt vi kommer ha ihop med hockeyn, utan om det överhuvudtaget kommer gå att genomföra den. I värsta fall ett läge där hockeyn kommer bli något han måste sluta med i förtid, inte för att han hittar något roligare att göra utan för att hans kropp säger stopp.  Något som vi förträngt i nästan 6 månader nu.

Det är i de här stunderna som man, i efterhand, känner sig lyckligt lottad att jag och Maria fått utvecklas sida vid sida i föräldraskapet. Det är nu man inser att vi båda tränat så mycket på att hantera situationen i stunden, utan att dras med för mycket i känslan själv men ändå låta G får känna det han känner. Att lyssna på känslorna och försöka tillgodose behoven även om han inte själv kan sätta ord på dem.

Vad gör man när ett stort fett betongblock ställer sig i vägen för ens barns drömmar? Det här är inget vi kan sopa undan med en curlingsop, inget vi kan avleda bort barnets uppmärksamhet ifrån, inget vi kan hota, muta, belöna oss ur. Nu är det på riktigt.

I morse gick vi på autopilot, vi gjorde säkert inte allt rätt och visst fanns det en egen oro att hantera men någonstans känns det ändå som om vi kan summera dagen med fler plus än minus. I morse var vi väldigt praktiskt lagda för att se om det fanns något vi kunde göra för att ge honom möjlighet att komma ut på isen igen. Samtidigt kan jag reflektera över några saker som jag tror var viktiga för honom både på kort sikt, men också på lång sikt:

  • Vi fanns där för honom, i hans känslor utan att gå igång på våra egna känslotankar och var de ledde oss.
  • Vi peppade honom att kämpa och inte tappa hoppet, men utan att pusha honom att göra saker som inte kändes rätt för honom.
  • Det slutliga beslutet om att gå ut på isen igen eller inte låg hela tiden hos honom.
  • Då han ville försöka men med möjlighet att välja hur mycket han gjorde och vilka övningar han kunde delta i besökte vi tillsammans ledaren innan morgonpasset. Han hade själv haft problem med ryggen och gav G möjlighet att själv bestämma över sitt pass.
  • När G väl tog beslutet att vi skulle åka hem, efter ett halvt första pass och försök att med värme och annat lindra smärtan, så kom några tårar. Vi möttes i en kram utan några barriärer mellan oss.

Jag tänker på hur jobbigt det hade varit för ett barn att ta ansvar inte bara för sina egna känslor utan också sina föräldrars, hur maktlöst det skulle känna sig om någon annan skulle bestämma huruvida de skall fortsätta göra något som gör så ont att det inte längre är roligt och jag tänker på hur ensamt det kunde vara för ett barn i en liknande situation vars kontakt med sina föräldrar inte tillät att de delade med sig av alla sina känslor på ett naturligt sätt.

Vad fick mig att skriva det här blogginlägget? Jo, jag skulle vilja mena på att det föräldraskap som Maria förmedlar och som vi båda levt med under en längre tid är så mycket mer än något som går att placera in på en skala mellan Auktoritär och Eftergiven som nästan hela föräldradebatten konstigt nog verkat ha snöat in på. Att mötas sina barn med ömsesidig respekt fungerar på så många fler tillfällen än är vi är oense om läggning, mat och läxor. Att möta sina barn med ömsesidig respekt kräver mer av att vi är vårt autentiska själva men gör det också möjligt för barnen att bli det helt naturligt. Att möta sina barn med ömsesidig respekt gör att de lär sig att förstå både sina egna och andras känslor och behov.

Jag är övertygad om att många av er som läser detta redan har ett förhållningssätt grundat i ömsesidig respekt, även om ni inte själva skulle beskriva det med era egna ord. Tyvärr så inser jag också att det finns många i världen som fortfarande ser världen i svart och vitt, som tror sig måsta välja mellan en svart och en vit sida även i föräldraskapet, en falsk dikotomi som vår äldste son skulle uttryckt det.   I min värld så innehåller idén om ett föräldraskap baserat på ömsesidig en hel palett med färger snarare än svart och vit.

Min förhoppning som jag vet att jag delar med Maria är att fler och fler skall få upp ögonen för hur viktigt det är med rika relationer i familjen, att bygga dem på ömsesidig respekt och hur viktigt och roligt det är att reflektera över sina tankar, känslor och behov.  Hjälp oss gärna genom att hitta bloggar, inlägg, böcker och artiklar som ni tycker hjälper er och dela dem med oss, era vänner och världen. Ju fler vi är som delar med oss desto fler kan vi få med oss och desto fler barn och unga kan få växa upp med en känsla av att vara sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar.

Tack för mig, jag hoppas Maria återkommer snart till datorn med ett nytt inlägg inom kort. (Edit 170828 Jag vill också vara tydlig med att G vill och kommer att fortsätta med hockeyn men vi kommer vara noggrannare med att värma upp och göra alla de övningar som hjälper hans rygg.)

PS! Tipsa gärna er kommun, skola, förskola, idrottsförening, kyrka om Marias föreläsningar, studiedagar och kurser. Om du själv är driven och har tillgång till en lokal som rymmer minst 25 deltagare kan du också kontakta oss för eventuellt samarbete.

Föreläsning som ger näring till din och barnets självkänsla

Jag är övertygad om att du får näring till din självkänsla när du blir sedd, hörd, bekräftade, respekterad och tagen på allvar av de människor som betyder mest för dig. Precis detsamma gäller för de barn du möter. De får näring till sin självkänsla när de blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av människor som betyder mycket för dem. När du bidrar till dem, bidrar de till dig. Ni får känna er värdefulla precis som ni är. Du är tillräcklig och barnet är tillräcklig. Ömsesidig respekt går som en röd tråd genom hela föreläsningen.

Min föreläsning ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid möten med barn” genomsyras av självkänsla även om jag inte lagt in självkänsla i titeln.

Jag tror att vi gör det vi gör för att vi försöker tillgodose våra behov. Precis på samma sätt tror jag att barn, gör det de gör för att tillgodose sina behov. När jag känner glädje, tacksamhet och liknande känslor vet jag att jag har fått behov tillgodosedda. När jag känner ilska, frustration och liknande känslor vet jag att jag har behov som inte blivit tillgodosedda. Känslor ger mig signal på om behov blir tillgodosedda eller inte.

När vi kan identifiera behoven hos oss själva och våra barn kan vi tillsammans hitta lösningar som kan tillgodose allas behov. Det är en utmaning men också en möjlighet.

När jag insåg hur mina tankar påverkar hur jag känner och väljer att agera blev det spännande att utforska mig själv. Jag har då möjlighet att påverka relationerna till mina barn men också till min partner och övrig omgivning. Jag kan ta ansvar, reflektera och göra annorlunda.

För att du ska få möjlighet att föreläsningen i din vardag skapas korta pauser då du kan reflektera själv (om du väljer det) eller med någon på plats. Föreläsningen passar dig som möter barn i din vardag. Självklart ger inte föreläsningen i sig näring till din och barnets självkänsla. Den ger förhoppningsvis inspiration i hur du kan tänka, känna och agera för att skapa förutsättningen för att både du och de barn du möter kommer att få näring till er självkänsla.

Då jag vet att det är extra roligt att dela en föreläsning tillsammans med vän eller partner har jag skapat fördelaktiga biljetter som uppmuntran. Om du väljer parbiljett kan du och din vän uppleva föreläsningen för 450 kr. Om du väljer kompisbiljett kan du och tre kompisar uppleva föreläsningen för 800 kr. Välj din biljett här.

Bokningen är bindande men inte personlig. Du kan överlåta biljetten till någon annan i det fall du får förhinder.

”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden (3 timmar, mitt tillägg) tog vägen!? Kändes inte det minsta långrandigt utan en bra balans mellan det du sa och att vi fick lite övningar.”

Dela gärna detta inlägg vidare till vänner och bekanta som gillar att inspireras när det gäller möten med människor.